Verk istället för det vida textbegreppet

Verk är en rörelse. Något levande som omformas genom den andres upplevelse. Eller en individuell läsning ”att omforma” till en eget en språklig förståelse. All rörelse förlorar och omvandlar energi samt byter form, så även verk. Verket stärks och försvagas av oss genom hur vi väljer att konsumera eller transformera verket. – Hur vi omläser. Detta omtolkande, ger och tar kraften av/hos verket. Ett verk måste förvaltas och bäras upp av sitt sammanhang. Avsändaren eller mottagaren. På samma sätt som en vd:s arbetsuppgift är en förvaltning gentemot aktieägaren. Har vi som samhällsgrupp ett förvaltarskap genom hur vi investerar i verket, där vi som olika subjekt har ansvar att vårda verket. Ett ansvar för vårt handlande – att göra. Den rörelse vi upprätthåller eller slätar ut som medskapare. Ansvar för verkets innebörd och form, samt dess effekt och kraft. Därmed vill jag argumentera att ett verk är ett språkligt uttryck: ett verk som språklig dialog. Ett försöka kommunicera, att bli till genom ett sammanhang. Därmed blir verket ett instrument, ett verktyg, ett redskap för bearbetning av material. En mötesplats. För att skapa värden tillsammans och genom varandra. En treenighet (i tillblivelse). Att verka i ett sammanhang, genom sammanhanget som instrument. Att skapa kommunikation, genom tillblivelse. Där mediet är meddelandet. Som tar form som ett språk. Språk är enligt NE:s ordbok det huvudsakliga medlet för mänsklig kommunikation. Det betyder att när vi försöker kommunicera i ett sammanhang, genom ett medium, så blir mediet meddelandet som språk och när detta sätts i sammanhanget, där vi läser (tolkar språket) – kommunicerar. Omvandlas det till ett verk. Ord är löst prat (som färger på en palett). Men när meningar sätts samman till ett sammanhang samt tas emot i ett annat sammanhang så har vi skapat en utsaga, något att tolka. Och därmed; ett verk, skriftligt, muntligt, konstnärligt, berättarmässigt eller bildligt verk. Olika tecken eller delar som pusselbitar eller fragment. Men dessa kan även kombineras. Desto mer renodlat och tydligt kommunikativa egenskaper. Desto högre verkshöjd skänker vi verket. Från löst prat till Shakespeares monologer. Där vi har en ideell och ekonomisk upphovsrätt. Vi bär ansvar för det vi skapar och sänder ut i världen, likväl som det ansvar vi bär för vad vi tolkar. Hur vi väljer att tolka. Hur vi tar in genom läsning (omskapande tolkningar). Med rättigheter kommer också skyldigheter samt ansvar. Vi bär ansvar för dem vi är och försöker vara samt de uppfattningar vi väljer att ha om den andre och värden. Vi är vårt språk, vi talar för att bli till och för att få vara och existera. Där språk är en rörelse över tid. Språket skulle kunna ses som identitetsuttryck för kommunicering för att bli till. Där vi alla blir våra verk genom kommunikation. Vi är en språklig rörelse, ett livslångt omskrivande av oss själva, vår omgivning och värden.